Ja, nu är det höst!
Den senaste veckan har alla talat om den underbara Brittsommaren som kommit och muntrat upp oss med sitt vakra väder, men idag kan jag inte neka till att hösten har kommit. Träden blir allt gulare, marken likaså och man kan riktigt höra på fåglarna att de är på väg söderut. Tur att det är så vackert!
Alvedon ger astma!
När Leo var 8 månader gammal fick han feberkramper för första gången. Det är tydligen bara 3% av barnen som någonsin får feberkramper, men av de som väl fått feberkramper är det hela 10% som drabbas igen. Leo har haft feberkramper 5 gånger än så länge, och även om vi inte tror att han ska dö av dem längre så blir vi fortfarande väldigt oroliga så fort vi märker att Leo fått minsta feber. En sak vi märkt är att Leo kan gå från 38 till knappt 40 grader på bara några minuter. Därför har vi, på rekomendation från hans läkare, börjat pumpa i honom Alvedon i mängder klart över de som rekomenderas i bipacksedeln. Vi litar nära nog blint på Leos läkare, och vi förstår att hon inte kunde ha en aning om resultaten i den här undersökningen när den inte publicerades förän idag.
Men man kan ju inte låta bli att bli lite orolig...
Ja, vi märker väl om en 5 år...
Blood, blood!
Jag ligger på Claratappen i Karlstad och lämnar plasma. Fattar inte att de lyckas få den där enorma nålen genom huden. Sen så ser man ut som en pundare i armen också!
Det var länge sedan jag var här, ett drygt halvår enligt parkeringstillståndet.
Ooh! Nu pumpar maskinen tillbaka det centrifugerade blodet, det hinner svalna lite i slangarna, det är en konstig känsla när armen liksom kyls ner inifrån.
Insåg just att det i dagarna är 10 år sedan jag gav blod för första gången. Minns så väl hur stolt jag var när jag berättade för läraren att jag behövde gå från lektionen för att donera blod.
När sköteskan stack mig idag kommenterade hon att hon tyckte det va strongt av mig att komma trots att jag fortfarande blir nervös sekunderna innan jag blir stucken och att många nog stannar hemma för att slippa obehaget, men ärligt talat så försvann obehaget efter ett par sekunder och nu glömmer jag nästan att jag har en nål i armen.
Ni som ger blod eller plasma vet vad jag skriver om, och ni som inte har testat, tveka inte, ta kontakt med er blodcentral! Få saker ger en sån egotrip som att veta att man hjälper till att rädda livet på andra!
Rädda liv, ge blod!
Ibland blir det inte som man tänkt sig
Sist jag gick på föräldraledighet var Leo ett drygt halvår, har jag för mig, och jag minns att jag önskade att jag varit med lite mer tidigare. Nu vill jag vara med direkt från början och ta reda på hur det här känns, plus att jag kännde att Angelica kan behöva lite hjälp med att ta hand om Leo om han bara får tillbringa 15 timmar i veckan på förskolan när hon är hemma.
När jag ringde för att berätta för jobbet att jag fått en till son så kom jag på att det kanske var en idé att berätta får någon annan om min plan, och som jag skrev innan så gick det ju över förväntan.
Lycklig och glad har jag berätat för alla att jag också tänker ta ledigt, men många jag pratat med har antytt att det inte tror att man får ta ledigt samtidigt, och som jag är så har jag ju inte tänkt på att kolla upp vad som faktiskt gäller. men igår gick jag äntligen in på Försäkringskassans hemsida och tittade efter för säkerhets skull och mycket riktigt, man får ta ut föräldrapenning samtidigt, om man tar ut för två olika barn!
...Så, föräldraledigt here I come!
Föräldraledighet, here I come!
Vår förra schemaanvarig hade skrikit rakt ut och sagt "Nej nej nej, kommer inte på tal, glöm det! Du måste ansöka två månader i förväg! jag har inte en chans att lösa det här på så kort varsel!" Men Maria svarade bara " ja, det ska jag väl försöka fixa, jag ringer om det visar sig vara omöjligt" och hon har inte hört av sig än.
Det är kanske inte för mycket begärt att hon faktiskt kan sitt job, men jag förstår vilka knappa resurser hon har att röra sig med. Det är svårt nog för henne att hålla hela fordonsflottan bemannad utan oväntat krångel från mig. Och vem har inte haft middle-management över sig som hade passat bättre som tortyrledare på Gittmo än som ens chef.
Det är verkligen inte första gången hon varit så här medgörlig heller, jag får nästan ta ledigt för vad jag vill, och det motiverar ju mig till att vilja ställa upp och byta arbetspass, och hoppa in lite extra när hon behöver hjälp! Jag har sluppit ha allt för många arbetsgivare, men något säger mig att när jag byter jobb kommer det nog att dröja riktigt länge innan jag hittar någon som kan mäta sig med henne.
En hyllning till en fantastisk schemaansvarig, som troligtvis aldrig får reda på att jag skrivit såhär fint om henne.
Natt hos Lejonet och Segraren
Victor gör ju inte så mycket mer än sover och äter, så det var ingen utmaning, men Leo!
Han fick inte reda på att Mamma och Lillebror skulle få komma hem från sjukhuset, och sov middag när vi kom hem, så han blev jätteförvånad när han vaknade och fick se Angelica sitta på sängen och Victor i spjälsängen. Han har sprungit runt hela kvällen i en glädjeyra som bara gjorde uppehåll när vi skulle lämna av Mormor vid bussen. Annars har han gått i ett, något som kanske inte hjälpte den stackars nyhemkomna modern som mest ville vila och ta igen sig.
Han har klättrat upp i sängen för att titta och känna på den lille men hela tiden blivit nerlyft efter en liten stund för att han blivit för hårdhänt, och högljudd har han varit. Han kunde inte ens koncentrera sig på mat ( inte ens på en tvåårings vis) för att han hela tiden tänkt på Victor. När vi väl fick honom att somna berodde det nog mest på ren utmattning från hanns sida.
Så nu får jag passa på att njuta en liten stund av tystnaden och lugnet innan jag går och lägger mig. Det känns som att det blir en lång, hård dag imorgon.
Jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid att vara tvåbarnspappa, jag tycker fortfarande att det är galenskap att någon finner det naturligt att kalla mig Pappa, ja, jag har resten av mitt liv på mig att vänja mig. Hoppas jag.
God natt på er!
Nu ska jag krypa ner hos den stolta storebrodern!
Dags att åka hem!
Vi har försökt snacka lite med vår nya familjemedlem och kommit fram till att han heter Victor! I andranamn får han heta Mario till minne av sin farmor Maria (vi tyckte att mobbningsrisken sjönk om vi bytte sista bokstaven). Nu ska han äntligen få komma hem och se var han ska bo. Hoppas att han gillar det. Pappa och Mormor har städat och tvättat och fejat för att det ska kännas hemtrevligt.
Ja, då återstår det bara ett Välkommen hem Victor! Och ett TACK så jättemycket till alla er som skickat och ringt in sina gratulationer!
Tvåan har kommit!
Klockan 05,35 fick Leo en lillebror. Vi vet inte riktigt vad han heter änm vi har inte hunnit lära honom att presentera sig ännu. Jag gissade på att han heter Viktor - vinnaren, men jag tycker inte riktigt att det är ett fint namn. Hans mor tror att han heter Mario, hoppas att det inte har med mormors Wii att göra...
Han väger, som ni kanske kan se på kortet, 2940 gram och är 49 cm lång.
Ja, det är bara att hälsa honom välkommen och önska honom ett gott liv!
MOBLOGG!!!
Ha ha!!! Nu tror jag äntligen att jag har hittat ett sätt att blogga lite oftare utan att behöva sätta mig vid datorn och bråka. Moblogga! Tydligen ska man göra det via MMS, så jag valde att skicka en bild på Knurt och Nemo, två av mina guldfiskar. Knurt är den vita och Nemo har en bukfena som är mindre än den andra - precis som clownfisken i filmen. Nu kommer jag kunna moblogga när jag har tråkigt på jobbet och inte behöva vänta tills jag kommer hem och inte har tid!!! For Boris!
