Barnokk

Den dagen Victor föddes ringde jag naturligt vis till schemaansvarig på jobbet, Maria, och berättade att det blivit en pojke och att jag kommer att ta ut mina 10 föräldradagar med en gång. Här kommer an av anledningarna till att det kommer att bli så jobbigt att byta jobb; ansökan om ledighet ska om möjligt göras två månader i förväg. Jag ringde in och sa "Förresten, om du kan fixa det skulle jag gärna vilja ta ut ledighet för Leo så fort mina tio dagar för Victor tar slut."
Vår förra schemaanvarig hade skrikit rakt ut och sagt "Nej nej nej, kommer inte på tal, glöm det! Du måste ansöka två månader i förväg! jag har inte en chans att lösa det här på så kort varsel!" Men Maria svarade bara " ja, det ska jag väl försöka fixa, jag ringer om det visar sig vara omöjligt" och hon har inte hört av sig än.
Det är kanske inte för mycket begärt att hon faktiskt kan sitt job, men jag förstår vilka knappa resurser hon har att röra sig med. Det är svårt nog för henne att hålla hela fordonsflottan bemannad utan oväntat krångel från mig. Och vem har inte haft middle-management över sig som hade passat bättre som tortyrledare på Gittmo än som ens chef.
Det är verkligen inte första gången hon varit så här medgörlig heller, jag får nästan ta ledigt för vad jag vill, och det motiverar ju mig till att vilja ställa upp och byta arbetspass, och hoppa in lite extra när hon behöver hjälp! Jag har sluppit ha allt för många arbetsgivare, men något säger mig att när jag byter jobb kommer det nog att dröja riktigt länge innan jag hittar någon som kan mäta sig med henne.
En hyllning till en fantastisk schemaansvarig, som troligtvis aldrig får reda på att jag skrivit såhär fint om henne.