Barnokk

Jag ligger på Claratappen i Karlstad och lämnar plasma. Fattar inte att de lyckas få den där enorma nålen genom huden. Sen så ser man ut som en pundare i armen också!

Det var länge sedan jag var här, ett drygt halvår enligt parkeringstillståndet.

Ooh! Nu pumpar maskinen tillbaka det centrifugerade blodet, det hinner svalna lite i slangarna, det är en konstig känsla när armen liksom kyls ner inifrån.

Insåg just att det i dagarna är 10 år sedan jag gav blod för första gången. Minns så väl hur stolt jag var när jag berättade för läraren att jag behövde gå från lektionen för att donera blod.

När sköteskan stack mig idag kommenterade hon att hon tyckte det va strongt av mig att komma trots att jag fortfarande blir nervös sekunderna innan jag blir stucken och att många nog stannar hemma för att slippa obehaget, men ärligt talat så försvann obehaget efter ett par sekunder och nu glömmer jag nästan att jag har en nål i armen.

Ni som ger blod eller plasma vet vad jag skriver om, och ni som inte har testat, tveka inte, ta kontakt med er blodcentral! Få saker ger en sån egotrip som att veta att man hjälper till att rädda livet på andra!

Rädda liv, ge blod!