Barnokk

Äntligen har vi fått båda pojkarna att somna!
Victor gör ju inte så mycket mer än sover och äter, så det var ingen utmaning, men Leo!
Han fick inte reda på att Mamma och Lillebror skulle få komma hem från sjukhuset, och sov middag när vi kom hem, så han blev jätteförvånad när han vaknade och fick se Angelica sitta på sängen och Victor i spjälsängen. Han har sprungit runt hela kvällen i en glädjeyra som bara gjorde uppehåll när vi skulle lämna av Mormor vid bussen. Annars har han gått i ett, något som kanske inte hjälpte den stackars nyhemkomna modern som mest ville vila och ta igen sig.
Han har klättrat upp i sängen för att titta och känna på den lille men hela tiden blivit nerlyft efter en liten stund för att han blivit för hårdhänt, och högljudd har han varit. Han kunde inte ens koncentrera sig på mat ( inte ens på en tvåårings vis) för att han hela tiden tänkt på Victor. När vi väl fick honom att somna berodde det nog mest på ren utmattning från hanns sida.
Så nu får jag passa på att njuta en liten stund av tystnaden och lugnet innan jag går och lägger mig. Det känns som att det blir en lång, hård dag imorgon.
Jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid att vara tvåbarnspappa, jag tycker fortfarande att det är galenskap att någon finner det naturligt att kalla mig Pappa, ja, jag har resten av mitt liv på mig att  vänja mig. Hoppas jag.
God natt på er!
Nu ska jag krypa ner hos den stolta storebrodern!